Jag måste erkänna att vägen till att bli frilanscoach inte var självklar för mig från början. När jag var yngre var hästar livet och jag hade många olika drömmar, allt från att jobba med djur, blir författare, journalist eller psykolog. Plötsligt befann jag mig inom marknadsföring och har arbetat flera år inom främst sociala medier med flera stora företag. 
 
Jag hade en strålande karriär inom marknadsföring och fick arbeta med bolag och kunder som Microsoft, SJ, PLAN, Visit Sweden med mera. En typisk "duktig flicka". Något skavde dock. Något kändes inte rätt.
​
Jag bytte jobb i princip varje år och tänkte "den här gången blir det bra!". Att sitta och söka på nya jobb på LinkedIn och drömma mig iväg började bli en lång vana. Jag fick nästan en kick av att bli kallad till intervju och bli erbjuden jobb. Varje gång i hopp om att jag skulle hitta min plats på arbetsmarknaden. Varje gång jag sagt upp mig från ett jobb kände jag "wow vilken frihetskänsla!". Det var något häftigt med att säga upp sig och gå vidare, men till vad? Egentligen samma sak. Varför kunde jag inte bara vara nöjd som alla andra? Söndagsångest var ett faktum och jag visste inte att det ens fanns en möjlighet för mig att leva utan det. För det mesta gällde fasta arbetstider även om någon timme hit och dit kunde vara flexibel. Alltid någon chef som flåsade mig i nacken och som jag oftast kände inte såg min potential.
​
Jag märkte att jag ofta blev uttråkad på jobbet, uppgifterna blev för lätta och gick på rutin. Jag brydde mig mycket mer om kollegor och hur alla blev behandlade.

Allt som oftast fick jag hjälpa sönderstressade kollegor och vänner att stå upp för sig själva på arbetsplatsen. Det blev en vana att hjälpa dessa personer att förbereda sig inför samtal och mail till chefer om hur de kände sig orättvist behandlade eller att de var stressade på grund av hög arbetsbelastning.  
​